Här kommer ett litet inlägg från en sjuk Elin. Är hemma från skolan tredje dagen i rad nu, men idag känns det bättre så imorgon ska jag nog lyckas släpa mig dit. Sjukdomen jag har kallas väl förkylning, har legat hemma och snytit ut ungefär 20 liter snor de senaste dagarna (ursäkta alla ni känsliga läsare). Jag fattar inte var kroppen får allt snor ifrån! Dessutom har jag haft nån mesig slags feber, för det har pendlat mellan 37-37.4 grader och inte mer. Inga coola 39 grader inte, bara 37.4. Fast det är ändå mycket för någon ALDRIG brukar få feber.
Att vara förkyld i Italien är absolut ingen höjdare. TV:n visar ju som sagt inget spännande alls, så det har blivit till att läsa böcker och kolla True Blood och Idol över nätet istället. TUR att internet finns! En höst utan Idol skulle jag inte acceptera, inte för all gelato i hela Florens. Jag vet, nördigt, men sant.
Jaja, så jag har absolut inget spännande att rapportera. Jag skriver egentligen bara för att Daniel tvingar mig ("du som ändå inte har nåt att göra på dagarna"). Jag tror att jag inte kommer få glass om jag inte skriver, så det är väl bara att ta tag i det. Oooo, jag skulle ju kunna berätta vad som hände oss INNAN jag blev sjuk, rättare sagt på tåget till Florens för snart tre veckor sedan. Jag blir alldeles arg bara jag tänker på det!
Det var nämligen så att vi tog nattåget till Florens från München kl 21 på kvällen. Vi hade bokat liggvagn och det visade sig att vi delade vagnen med ett äldre par från Tyskland (runt 70 kanske). Jag pratade lite med dem på min halvknackiga tyska och de verkade helt okej. Vid 22 gick de iväg för att borsta tänderna eller nåt. Några minuter senare stressar tanten tillbaka in i kupén, hoppar fort upp i sin bädd, sliter åt sig sin handväska och öppnar plånboken som ligger i. Hennes bankkort är SJÄLVKLART borta, vilket hon berättar för sin man direkt. Och gissa vem de trodde hade tagit kortet?
That's right, tanten tittar direkt på oss och säger: "Mitt bankkort är borta. Har ni tagit det?". Alltså, vad gör man i en sån situation? Hur bevisar man att man inte har tagit det? Ber dem leta igenom hela våran megapackning efter ett litet kort? Jag sa till henne att vi inte hade tagit det och sen försökte jag hjälpa henne att komma på om hon kanske kunde ha glömt det någonstans eller om hon hade använt det under dagen. Det ville hon inte svara på, säkert för att hon var så övertygad om att det var vi som hade tagit det. De pratade lite med varandra och sen frågade hon mig en gång till: "Lovar du att ni inte har tagit det?". Vad förväntar hon sig för svar då, "Nja, nu när du ber mig att lova så blev det såklart knepigare att ljuga. Okej, jag erkänner, vi tog det.".
De ringde iaf upp någon som hjälpte dem att spärra kortet. Sen sa de det högt och tydligt till varandra: "Jamen vad skönt, då är kortet SPÄRRAT nu, då går det INTE att använda". Alltså. Först tyckte jag synd om tanten, hon skakade på händerna av rädsla. Tänk att behöva dela kupé med två ungdomar som hon är övertygad om är fräcka tjuvar. Men sen blev jag bara irriterad. Jag lyssnade på dem när de pratade och inte en enda gång nämnde de något om att hon kanske hade glömt kortet hemma eller så. Uppenbarligen är det ju det som faktiskt har hänt, eftersom vi inte hade tagit det. Hoppas virrtanten kommer hem och hittar kortet på nåt virrigt ställe och sen skäms för att hon anklagade oss.
Tyvärr har jag inga bilder från denna dramatiska natt i mitt liv då jag var oskyldigt dömd.
Det får räcka för den här gången. Hoppas allt är bra med alla in Svezia!
ps: Fast jag kan iofs bjuda på en bild på "de fräcka tjuvarna". Really? De här två töntarna med ryggsäck? Tjuvar?
