Mmmm....Milka...

Ciao tutti!

Då var det dags för uppdatering igen. Det har inte varit så många på sistone, vilket beror på att internet verkar ha gått halvt i ide här, vi blir utkastade hela tiden. Kanske tycker vårt italienska internet att det är lite jobbigt med den kyla som har kommit hit nu! Förra veckan slog vädret nämligen om, och det så plötsligt att vi blev tvungna att panikspringa ner på stan för att köpa höstjacka, mössa och vantar. Jag vill inte skylla på någon särskild, men italienarna säger att det är den skandinaviska dörren som har öppnats. Skulle någon där i Sverige kanske kunna försöka stänga den igen tack?

Förra helgen trotsade vi dock kylan och åkte på en tripp till Perugia ca 3 h härifrån. I Perugia var det nämligen förra veckan dags för den årliga chokladfestivalen och några isiga vindar från Skandinavien skulle inte hindra oss från att uppleva det. Så jag, Daniel, vår roomie Michal och ett gäng japaner och venezuelare från skolan tog minibussen dit kl 8 på morgonen. Väl framme i Perugia var det nästan omöjligt att ta sig fram eftersom halva Italien hade bestämt sig för att åka dit just den dagen. Vi blev därför avsläppta i utkanten av staden och fick ta stadens ”mini metro” in till gamla stadskärnan. Mini metro var jättekul att åka, mycket high tech! Lite berg-och-dalbana-känsla, we like!

Inne i stadskärnan var det choklad choklad choklad vart man än vände sig. Choklad och människor, sjuukt mycket människor! Inte så mycket gratis choklad som man kanske hade hoppats på, men Daniel gjorde verkligen sitt bästa för att inte gå miste om ett enda litet smakprov. Själv var jag mest fascinerad av Milkas totala övertag av festivalen, de hade en hel park för sig själva och delade ut så mycket lila hattar att det bara kryllade av lila huvuden på hela festivalen. Alla hade en hatt, alla utom jag. På något märkligt sätt lyckades jag verkligen missa var själva utdelningen av hattarna skedde, vilket var lite synd. Jag lyckades dock trösta mig med en chokladdoppad banan följt av lite fika med vår guide Luigi och (surprise surprise) lite varm choklad. Allt som allt är vi väldigt nöjda med denna choklad-upplevelse!

Mycket folk och Milka-kossan i bakgrunden!

Enorma Toblerone-bitar och god chokladdoppad banan!

I övrigt kan vi rapportera att vi båda klarade slutprovet på italienskakursens nivå 2 och därför får påbörja nivå 3 på måndag. Lagom till när nivå 2 var slut började jag inse att jag faktiskt gillar vår stränga lärare rätt mycket. Hennes stränghet och ovilja att prata engelska har ju verkligen tvingat oss att prata och plugga italienska hela tiden och såhär i efterhand så inser man att det faktiskt har varit till nytta för många av oss i klassen. Och förutom de stunderna då hon skällde på oss för att vi inte pluggade tillräcklig hårt så var hon faktiskt rätt snäll. Tack för den här tiden Manuela!

Vi har väldigt spännande planer idag (söndag)! När man är svensk i utlandet så finns det en sak som folk från hela världen ständigt vill prata med en om, nämligen IKEA. Sverige = IKEA. Så när vi som vanligt satt och pratade om IKEA i köket häromkvällen så visade det sig att Michal från Israel och Lindsey från USA ALDRIG har ätit IKEA:s köttbullar! Say what? I Israel har de inte ens en restaurang på IKEA, högst märkligt! Dagen efter började vår lärare prata om IKEA med mig och Daniel och då avslöjade hon att det går en gratis buss från stationen till IKEA varje heltimme på helgerna. Så idag åker jag, Daniel, Michal och Lindsey till IKEA för att äta köttbullar, mmmmm! Jag längtar jättemycket!

Det var allt för den här gången! Ciao!

Parli l´italiano?

Inte mycket som hänt på sistone men känner ändå min plikt att informera...  


Vi har en lite tung period nu i studierna då vi har svårt för vår lärare som verkligen sugen det roliga ur italienskan. Inte alls lika kul som på nivå 1 med allas vår favorit Umberto. Den här lärarinnan vi har nu försöker helt enkelt utbilda oss på en lite för hög nivå än vad nivå 2-elever har kunskap om. Men vi biter ihop och gör vår läxa och försöker lära oss den överkursitalienskan hon försöker lära ut.

Vi har iaf genom hårt slit äntligen lyckats lista ut ett sätt att komma runt dem här löjliga reglerna om att man måste vara i Sverige för att kunna se svensk TV. 1 minut innan Danmark-Sverige löste det sig. Vältajmat! Tyvärr blev väl inte matchen vad man hade hoppats på men efter matchen gick Idol-programmen varma. Delad glädje=dubbel glädje!   :)


Annars har vi gått loss en del på serien Weeds o kollat typ 3 säsonger på två veckor... Smått beroendeframkallat när man väl går in för ett maratonrace. Det gamla klassiska; "bara ett avsnitt till..." härjar vilt.


Veckans höjdpunkt blir lördag då vi ska göra ett besök på chokladfestivalen i Perugia. En utflykt som vi upptäckte att skolan arrangerar så här va vi först att skriva upp oss. Kan bli bra...

Galna italienare...

Nu har vi kommit upp i nivå 2 i italienska och fått ny lärare. Vi snackar om en ökning på svårighet i 500%- klassen...   Numera är det endast italienska som får användas under lektioner. Tror inte läraren har varit på sina engelsklektioner eller så bara vägrar hon att använda den kunskapen. Hon säger att hon lär ut på högre nivåer i vanliga fall och det märker vi alla i hennes ordval och tålamod med oss nybörjare...*phu*

 Som tur är har vi inga lektioner på helgerna och idag är det fredag!!  :)

I veckan har vi som vanligt gått på lektionerna, gått hem o ätit, pluggat, kollat lite TV och umgåtts med våra lägenhetskamrater. En avstickare att nämna var i tisdags. Då hade vi ju biljetter till champions league-matchen mellan Fiorentina och Liverpool. Våra platser var helt perfekta. Nästan i mitten på långsidan. Det var en fanatisk stämning både innan och under matchen och även ett par timmar efter. Att italienare är speciella när det gäller fotboll visste vi men att dem är så här galna kan man inte förstå förrän man upplevt dem. Och detta fick vi på väldigt nära håll. Både brevid mig (Daniel) och Elin hade vi 2 extremt högljudda fans. De sjöng med i alla kampsånger, klagade högst av alla när de passade fel och jublade mest av alla när det blev mål! Väldigt underhållande! Efter matchen var det full kaos. 40 000 italienare som ville hem och nästan alla på scootrar. De körde på båda sidorna av vägen, struntade i rödljusen och tutade tills man fick huvudvärk. Man kan undra hur upplevelsen hade varit om Fiorentina förlorade...

Vi har även haft tillfälle att kolla in några andra lägenheter. Vi har bett accomodation-tanten att tänka på oss om det kommer in någon ledig lägenhet närmare centrum. Vi trivs verkligen jättebra där vi bor nu men ibland känns det som vi missar lite allmän centrumspaning. Så igår var vi och kollade en lägenhet som låg väldigt bra till. Området var perfekt och rummen var stora. Men här fanns ingen TV och inget internet. TV:n kan vi vara utan men utan internet kan det bli ganska tråkigt så förmodligen blir det ingen flytt dit. Idag ska vi kolla en annan med internet men som vi tror ligger lite sämre till än vad vi skulle vilja... Men vi ger den en chans och tar det som en bra chans att kolla en annan del av staden och tänkte fortsätta tillbringa kvällen ute med ett restaurangbesök.

Elin har även hunnit med ett seminarium om det italienska köket. Där lärde hon sig bla att inte alla italienare äter pasta och att gelaton från början var arabisk. Molto interessante!

Och nu har dem spärrat idol-sändningarna i utlandet så det är allmän sorg hos Elin....

Till helgen har vi faktiskt inga stora planer inplanerade(än sålänge) men man vet aldrig vad som kan dyka upp här i Italien...

Road trip!!

Hallo!

Då var det dags för mig (Elin) att rapportera om helgens aktiviteter.

I lördags bestämde vi och två av tjejerna vi bor med, Michal från Israel och Christina från USA, oss för att sticka iväg på en road trip. Vi började med att åka till flygplatsen i utkanten av staden för att hyra bil. Jag vågar inte skriva vilket bolag vi hyrde av, för jag misstänker att Stina (som jobbar på Hertz) kommer säga upp kontakten. Okej, jag erkänner, det var AVIS. Förlåt Stina!

Målet var Arezzo, en liten stad ca 7 mil från Florens. Vi bestämde oss för att ta småvägarna dit istället för motorvägen eftersom vi ju även ville se så mycket som möljligt av det vackra toscanska landskapet. Här ska vi nog passa på att tacka Daniels föräldrar, för utan GPS:n vet jag faktiskt inte hur det hade gått! Italienarna verkar nämligen inte vara så mycket för det här med att skylta regelbundet, i vissa korsningar förväntas man helt enkelt att chansa. Men det slapp alltså vi som tur var.

Efter att ha krånglat oss igenom den galna trafiken i Florens styrde vi då alltså kosen mot de toscanska kullarna. Jag är glad att Daniel ställde upp som chaufför för själv kunde jag inte göra annat än att trycka näsan stenhårt mot fönsterrutan och bara stirra ut. Det är så himla fint här!! Gulliga hus, fina kullar, odlingar, träd, små gamla slott lite här och där och söta små byar överallt. Med jämna mellanrum dök det upp övergivna villor som jag och Michal planerade att flytta in i och reovera upp. Sen kan man bara sitta där och stirra på kullarna hela dagen. Mmmmm....

Mitt bland allt detta vackra dök det plötsligt upp ett stort, modernt komplex av byggnader med "THE MALL" skrivet på en av väggarna. Vi svängde självklart in, detta var ju en road trip och då ingår oväntade stopp! Och tydligen även oväntade utgifter, för detta visade sig nämligen vara ett stort outlet för en hel radda med designers. Vi utforskade några av dessa butiker och shoppade faktiskt även lite! Jag är numera stolt ägare av ett par jättesnygga Armani-jeans. Rabatten var så generös att de faktiskt inte kostade mer än vilka jeans som helst på JC, så då måste man ju slå till. Daniel inhandlade lite snygga Diesel-kläder.

Efter att ha dreglat över Valentinos sjukt fina klänningar (som dock även med rabatt var väääldigt dyra) hoppade vi in i bilen igen och fortsatte mot Arezzo. Att vi valde just Arezzo beror att två kända filmer har spelats in där, nämligen den Oscarsbelönade "Livet är underbart" (har ni inte sett den så MÅSTE ni se den) och "Under Toscanas sol". Så då tänkte vi att då måste ju Arezzo vara fint. Och det var det också! Eller ja, iaf den gamla delen av stan, kanske inte det nybyggda. Men vi höll oss alltså till de gamla delarna.

Eftersom det inte var någon guidad tur så har jag egentligen inte så mycket att berätta om Arezzo, men jag kan visa lite bilder iaf.

Här ser vi Arezzos Duomo. Väldigt gammal och väldigt fin.

Kika in genom gamla nyckelhål och spana in den stora piazzan.

Under de fina valven till vänster åt vi god lunch och till höger har vi nån söt liten butik.

Projektet på hemvägen var att hitta till ett Dolce&Gabbana-outlet som vi hade sett skyltar till på vägen till Arezzo. Det visade sig vara lättare sagt än gjort, italienarna skyltar ju som sagt inte helt regelbundet. Efter några felchansningar i korsningarna hittade vi dock fram till butiken och belöningen blev lite snygga rabatterade underkläder.

Sista uppdraget för dagen blev att köra in till Florens centrum för att hitta till ett speciellt gelato-ställe som vi hade hört talas om. Varning!! Prova aldrig detta! Inte ens GPS:en kunde hjälpa oss där, den blev bara förvirrad och försökte skicka in oss i enkelriktade små gränder, så det blev till att free-styla. Så där snurrade vi runt i mörka små gränder tills vi plötsligt befann oss vid Piazza della Signoria (där kopian av Davidsstatyn står). Och där fanns lediga parkeringar! Fast det visade sig såklart vara för bra för att vara sant, det var nämligen handikapp-parkeringar. Vi bestämde oss ändå för att chansa och parkera där som ett sista äventyr den här dagen. Så vi småsprang till Festival del Gelato, köpte vår glass, knäppte kort på Davidsstatyn och hoppade in i bilen igen. Glassen var nog inte Florens bästa, men spännande var det!

Inte särskilt handikappad (men väldigt modig) chaufför till vänster och signor David till höger.

Som avslutning på dagen bestämde vi oss för att hyra film på Blockbuster, och självklart blev det "Under Toscanas sol" eftersom vi just varit i Arezzo. "Livet är underbart" hade de tyvärr inte.

Annars har det varit rätt lugnt i helgen. I fredags hittade jag äntligen den där supergoda, typiskt italienska pizzan som jag har letat efter, mmmm. Vi har kommit på att det nog är rätt bra att vi bor en liten bit från stan, för hur mycket pasta och pizza vi än trycker i oss så verkar vi båda bara tappa i vikt tack vare allt promenerande. Sweet!

Och till de som undrar om vädret: Vi bara njuter. Här fortsätter det vara ca 27 grader och sol. Fast jag frös lite helgen förstås, då hade vi nämligen bara 23 grader och lite molnigt... :)

Ciao!!

Världsmästarpizza?!?

Ännu en vecka ha gått och det börjar närma sig kursslut. Saker som hänt:

Elin var hemma sjuk i början på veckan och i onsdags hade jag (Daniel) planerat att ställa mig efter skolan i den långa kön för att köpa biljett till Champions league-matchen mellan Fiorentina-Liverpool. För efter 2 tidigare besök på boxoffice, som ska vara den enda platsen att köpa på, hade vi fått reda på att denna dag allra tidigast går det att köpa biljetter. Att matchen skulle vara populär va rätt men att man inte kunde få tag i biljetter innan va helt fel. Många platser va redan bokade men där va faktiskt 2 mycket bra sittplatser någorlunda i mitten kvar. De var tom billigare än vad vi fått höra. Extra billig för Elin som fick "female-discount"! Taget! Så den 29 september får ni ratta in TV:n o scanna av läktaren så ska ni nog se oss...  :)

I fredags hade vi planerat en lugn hemmakväll för att vila upp krafterna till helgens bravader. Vi har 1 korsning från vårt hem spanat in en klassisk pizzeria med takeaway. Så vid kvällskvisten vandrade vi ner för att beställa hem. Efter en beställning på knackig italienska får vi syn på en tidningsartikel på glasmontern brevid oss. Artikeln handlade om en italiensk tjej som har vunnit världsmästartiteln i pizzabakning. Hon fick åka till Jay Leno show och visa hur det gick till mm. Elena hette hon. På bilden står en mörkhårig tjej med ett brett leende. Vi vänder oss om o kollar in tjejen som har börjat baka vår pizza. Men är inte det....   Vi kollar bilden, kollar in pizzabagaren, kollar bilden igen..  Det är ju hon!! Tjejen som jobbar på detta ställe, 200m från vårt hem, 1km från Florens innerstad, som just nu står och knådar våra pizzor har alltså representerat Italien i VM och dessutom vunnit hela tävlingen. Vad är oddset?! Vi vandra hemåt med ett lika brett leende på läpparna som på bilden. Vad tycker vi då om pizzan? Faktiskt så ger vi pizzan i Italien ett ganska mediokert betyg. Tafatt smak och oftast snålt med ingredienser. Svårt att klanka ner på maten i Italien annars men just den fantastiska pizzan letar vi fortfarande efter. Men vi ska jaga vidare., Vi ger inte upp... :)

Helgens bravader då...  Eftersom Ida bor och pluggar i Milano, men åker hem nästa helg, ville vi utnyttja hennes kompetens om staden medans hon fortfarande är där. Så 10.19 på lördagsmorgonen gick snabbtåget mot norra Italien. 2 timmar senare möttes vi upp på den största och ståtligaste centralstation vi nånsin beskådat. De gillar att tänka stort i detta landet. Sju tunnelbanestationer och en väskdump senare var vi på jakt efter Milanos bästa. Vi började med en schysst restaurang. Här skulle Elin testa gnocchi. Vi andra tog klassisk pasta. Mycket gott. Detta kan dem verkligen laga. Och efter varje varm måltid

måste man ha efterrätt. Det var dags att testa om Milano också kunde göra glass. Ida hade ett favoritställe och det blev nu även vårat. Glass i många olika smaker och i de där härliga färgerna. Det kunde inte misslyckas. Gelaton i Milano fick högsta betyg! Något Milano är känt för är ju deras shopping och det gick inte att säga emot. Utbudet i denna stan är nåt för alla. Mångder med butiker och i alla kvarter. Tittar du på folket märker du att alla utnyttjar även detta. Alla i alla åldrar klär sig väldigt medvetet. Snyggt helt enkelt. Galleria Vittorio Emanuele II är ett ställe som imponerade. Detta låg precis vid den ännu mer imponerande duomen. Enormt stor och ståtlig. Staden ska ha byggt en flod endast för att transportera all marmor som den är byggd utav. På torget som dessa 2 finns belägna på fanns även denna dag ett tält med Champions league-bucklan. Endast 5 städer i Europa skulle den åka runt i och denna dagen var de i Milano. Det utnyttjade vi och gjorde ett besök.

På söndagen tog vi sovmorgon och laddade för brunch. California bakery var ett ställe vi hört gott om och det hade tydligen fler än vi gjort. Stället var fullt när vi kom men vi envisades och stod kvar 10min då ett bord blev ledigt. Amerikanska pannkakor, färsk frukt i yoghurt, nybakade bagels, nypressad juice och italiensk cappuccino. Vi satt kvar hur länge som helst. Ett mycket gemytligt ställe som hade träffat allt rätt. Högsta betyg även här! Efter brunchen va vi så mätta att vi tog tunnelbanan till nästa attraktion. Jag ville ut och kolla San Siro och tvingade med tjejerna. Även denna gång träffade vi rätt i tajmingen för när vi kommer fram lirade Milan match mot Bologna. Stämningen utanför va på topp och man hörde hela stadion sjunga ikapp. Både jag och Elin fick blodad tand inför nästa tisdag. Vi avslutade vår Milanovistelsen med att åka spårvagn genom staden. En superhelg med många bra minne. Milano rekommenderas verkligen. Hit vill tom Elin flytta!



Nu är det ny vecka och vi laddar för nya äventyr. På torsdag har vi avslutningsprov i nybörjarkursen tex. Sen intar vi steg 2... 


Arrivederci!

Due fräcka tjuvar a Firenze...

Hejhej!

Här kommer ett litet inlägg från en sjuk Elin. Är hemma från skolan tredje dagen i rad nu, men idag känns det bättre så imorgon ska jag nog lyckas släpa mig dit. Sjukdomen jag har kallas väl förkylning, har legat hemma och snytit ut ungefär 20 liter snor de senaste dagarna (ursäkta alla ni känsliga läsare). Jag fattar inte var kroppen får allt snor ifrån! Dessutom har jag haft nån mesig slags feber, för det har pendlat mellan 37-37.4 grader och inte mer. Inga coola 39 grader inte, bara 37.4. Fast det är ändå mycket för någon ALDRIG brukar få feber.

Att vara förkyld i Italien är absolut ingen höjdare. TV:n visar ju som sagt inget spännande alls, så det har blivit till att läsa böcker och kolla True Blood och Idol över nätet istället. TUR att internet finns! En höst utan Idol skulle jag inte acceptera, inte för all gelato i hela Florens. Jag vet, nördigt, men sant.

Jaja, så jag har absolut inget spännande att rapportera. Jag skriver egentligen bara för att Daniel tvingar mig ("du som ändå inte har nåt att göra på dagarna"). Jag tror att jag inte kommer få glass om jag inte skriver, så det är väl bara att ta tag i det. Oooo, jag skulle ju kunna berätta vad som hände oss INNAN jag blev sjuk, rättare sagt på tåget till Florens för snart tre veckor sedan. Jag blir alldeles arg bara jag tänker på det!

Det var nämligen så att vi tog nattåget till Florens från München kl 21 på kvällen. Vi hade bokat liggvagn och det visade sig att vi delade vagnen med ett äldre par från Tyskland (runt 70 kanske). Jag pratade lite med dem på min halvknackiga tyska och de verkade helt okej. Vid 22 gick de iväg för att borsta tänderna eller nåt. Några minuter senare stressar tanten tillbaka in i kupén, hoppar fort upp i sin bädd, sliter åt sig sin handväska och öppnar plånboken som ligger i. Hennes bankkort är SJÄLVKLART borta, vilket hon berättar för sin man direkt. Och gissa vem de trodde hade tagit kortet?

That's right, tanten tittar direkt på oss och säger: "Mitt bankkort är borta. Har ni tagit det?". Alltså, vad gör man i en sån situation? Hur bevisar man att man inte har tagit det? Ber dem leta igenom hela våran megapackning efter ett litet kort? Jag sa till henne att vi inte hade tagit det och sen försökte jag hjälpa henne att komma på om hon kanske kunde ha glömt det någonstans eller om hon hade använt det under dagen. Det ville hon inte svara på, säkert för att hon var så övertygad om att det var vi som hade tagit det. De pratade lite med varandra och sen frågade hon mig en gång till: "Lovar du att ni inte har tagit det?". Vad förväntar hon sig för svar då, "Nja, nu när du ber mig att lova så blev det såklart knepigare att ljuga. Okej, jag erkänner, vi tog det.".

De ringde iaf upp någon som hjälpte dem att spärra kortet. Sen sa de det högt och tydligt till varandra: "Jamen vad skönt, då är kortet SPÄRRAT nu, då går det INTE att använda". Alltså. Först tyckte jag synd om tanten, hon skakade på händerna av rädsla. Tänk att behöva dela kupé med två ungdomar som hon är övertygad om är fräcka tjuvar. Men sen blev jag bara irriterad. Jag lyssnade på dem när de pratade och inte en enda gång nämnde de något om att hon kanske hade glömt kortet hemma eller så. Uppenbarligen är det ju det som faktiskt har hänt, eftersom vi inte hade tagit det. Hoppas virrtanten kommer hem och hittar kortet på nåt virrigt ställe och sen skäms för att hon anklagade oss.

Tyvärr har jag inga bilder från denna dramatiska natt i mitt liv då jag var oskyldigt dömd.

Det får räcka för den här gången. Hoppas allt är bra med alla in Svezia!

ps: Fast jag kan iofs bjuda på en bild på "de fräcka tjuvarna". Really? De här två töntarna med ryggsäck? Tjuvar?

Blixtar och dunder...

Ciao!

Florens..  världens enda stad med längre kö till McCafé än McDonalds!

Helgen har varit här och gått..

 Fredagens lektion gick i medvind och tog snabbt slut. Kvällen var planerad med efterlängtad fredagsöl och en bra film med tanke på bio. Bion visade dock endast denna dag en italiensk historia som vi snabbt nekade. Vi gick iaf hem och käkade ännu en utsökt italiensk pastarätt och skjönk ner i sängen med tankar på ljuvlig ledighet. Efter en kort siesta lånade jag (Daniel) grannens skrangliga cykel och åkte och inhandlade dryck med tillbehör till oemotståndliga priser. Dock var ingen sugen på grabbig actionfilm i denna lägenhet, som är fylld av östrogen, vid tidig eftermiddag. Så 12 rounds fick ses ensam i soffan och avnjutas med en efterlängtad kall. Helt ok film...   Senare på kvällen samlades det folk i sofforna då I love you, man blev filmvalet...

Lördag och det väntades besök hela vägen ifrån Sverige via Milano. Där pluggar vännen Ida italienska språket och kände att hon ville se bekanta ansikten. Kom hit skrek vi och så blev det. Så en lång sovmorgon och en snabbstädning senare gick vi och mötte henne på stationen. Ett kramkalas senare vandrade vi hemåt igen... Här hemma tog vi en fika och snackade ihop våra planer för kvällen. Det blev en rundtur i stan för att senare avnjuta italiensk pizza och en enormt stor och mättande glasskula. Gott!

På söndagen satte vi klockan och hade planer på en turistbetonad busstur runt staden. Men efter att klockan sprungit ifrån oss blev dessa planer ändrade och det blev istället en promenadrunda i stan med sikte på Ponte Vecchio. Denna bro som bara har massa juvelbutiker är inte så lång men tog säkert 45min att gå över...   På söndagar brukar stadens butiker vara helt stängda men en större gata med ok shoppingutbud hade till vår förvåning öppet plus att torgen och deras serveringsställen körde på som vanligt. Så här klämde vi nån timme till genom aktiv fönstershopping. Efter en lätt lunch intog vi kön till Il Duomo. Denna katedral som är nåt av den galnaste byggnader jag sett, så detaljrik, är en stor turistattraktion och det förstår man bara genom att beskåda den...  På kvällen satte sig de svenska tjejerna med laptopen för att se Ensam mamma söker. Med vårt fantastiska internet tog det dem endast 2 timmar att avnjuta detta 40 minuters program. Saknar svensk tv lite kanske...

Idag var det måndag igen o allt va det innebär. Ida har åkt hem men vi ser kanske henne till helgen igen då vi funderar på ett Milanobesök. Skolan är igång och nybörjarkursen går mot sista halvan. Idag har det för första gången varit molnigt och regn har fallit tillsammans med flera blixtrar och åskljud. Elin har fått en förkylning och går och snorar men imorgon har vi eftermiddagslektion och då får vi sova länge. Det tycker vi om!